God gärning

Idag har jag och en kompis gjort en god gärning, och vi känner oss duktiga!

När vi skulle cykla från stallet till skolan så kom där 2 tjejer på cykel och cyklade motsatt håll, förbi oss, med en lös hund några meter bakom sig, och vi antog att det var deras. Vi cykla några meter och såg att hunden svängde av och tjejerna brydde sig inte - alltså inte deras hund.
Eftersom att det inte var några andra personer där än vi så förstod vi att den var vilse. Vi vände på cykla och följde efter den. Den hade redan hunnit springa en bra bit innan vi fick upp farten på cyklarna men vi hann se den innan varje sväng på vägarna så att vi såg vart den tog vägen.
Fortfarande inga som helst människor i syne. Jag testa att ropa någonting för att få en reaktion hos hunden, den stannade till och sniffade på marken men sprang vidare. Vi cykla efter.

Nu var den nästan vid vår skola. Den hade alltså sprungit en bra bit med oss efter sig och vi fick ta en omständlig väg, men vad gör man inte för våra djur i samhället? ;)

Iaf, vi var fortfarande efter den. Min kompis frågade om jag kunde vissla, vilket jag kan, så jag testa att vissla efter den, och där fick vi reaktionen direkt! Den stannade och kolla på oss.
Sprang lite igen och över en väg där bilarna får köra = whhaaa!

Jag visslade igen lite gran och den stannade och vände sig mot oss, och stod kvar.
Cyklade fram till hunden, hoppade av cykeln och ner med stödet. Min kompis stannade på sin cykeln.
Satte mig på huk för att komma i samma nivå som hunden. Ville inte pilla för mycket på den, eftersom att man inte vet vad den kan bära på för sjukdomar osv, eftersom att den var helt okänd för oss. Men iaf så klappade jag den lite så att den lixom skulle fatta att vi inte var farliga, vi skulle bara hjälpa den lixom. Den hade halsband, men där stod inget på det.

Ringde mamma - "hej, vad ska man göra om man har hittat en hund utan ägare som springer längre & längre bort från där vi hittade den?"
Mamma- "Ehh, var är ni?

Haha... Funderade på vad vi skulle göra samtidigt som det kom en "joggare" mot oss.
Jag- "det kommer en joggare, vi kan fråga henne, hejdå"

Sen ser jag att det är en människa med helt vanliga kläder som springer mot oss - med koppel i handen.
Hunden går till henne när hon är framme vid oss.
Hon- " åh, tack så mycket, åh, tack tack" osv.

Det var alltså henne hund som hade sprungit iväg och hon hade märkt det allt för sent och sen var hunden borta.

Den kom till rätta iaf och vi var nöjda med vår insatts.
Hade hon inte kommit hade vi ringt skolan och sagt som det var och att vi inte kom till första lektionen, tagit hem den till mig som bor 5 min därifrån, till min trädgård sålänge (tar inte in den eftersom att jag inte känner den & för att vi har katt) och sen ringt polisen typ. :)

Hade blivit kul om hon inte hade kommit, mer action då.
Men ett litet morgonäventyr fick vi oss allt. :)
// Isabel