Framtidsplaner

Jag vet precis vad jag vill göra i mitt liv, precis vad jag vill åstakomma, uppnå och ha. 

Jag har en plan i mitt huvud hur allt ska gå till och fungera, även om jag vet att precis allt inte kommer att gå in i planen. Men jag ska göra allt, kämpa, för att så mycket som möjligt ska gå in i planen, vara genomförbart och att det ska bli uppfyllt. ;) Man kan inte göra mer än att försöka och kämpa. 

Min plan är att gå ut grundskolan och vara nöjd och stolt över det jag gjort under dem 9 åren, att det har varit värt det. Sen komma in på det gymnasiet jag vill, ridgymnasium, hästhållning med profil ridning. 

Kämpar igenom dem 3 åren och samma där, ska kunna ta studenten och vara nöjd och stolt över vad jag har gjort. 

Med att jag ska vara nöjd menar jag inte att jag måste ha MVG (A) i alla ämnen (fast att det hade varit kul, men det är sjukt svårt att få det, så det är lixom inget mål), men jag menar att jag ska vara nöjd med dem betygen jag faktiskt går ut med. Skulle kanske inte vara nöjd om jag gick ut med fler C än B (G än VG), så då måste man ju också jobba så att man inte gå ut med det, för då är jag ju inte nöjd. Utan jobba så att få det man vill ha, så att man kan vara nöjd! ;)

Jag har alltid haft bra självdisciplin och får jag en uppgift som ska vara klar om 2 dagar, då är den klar om  2 dagar. Skulle aldrig låta bli att göra det, eftersom att det bara är pinsamt att komma med massa ursäkter eller säga rakt ut att "jag har inte gjort det"... 

Fast jag är ju inte ett sånt där underbarn som bara "åhh, läxor. gud va kul, nu har jag något att sysselsätta mig med på kvällarna" utan lite mer "nej,nej,nej! snälla, inte läxa!" 

Fast jag skulle aldrig dra mig för att göra det, totalt strunta i det och sen komma med massa ursäkter gång på gång. 

Finns ju dem personerna, i alla klasser, antar jag, som aldrig gör vad dem ska och i princip aldrig har gjort färdigt en uppgift. 

Men asså jag fattar inte hur detta går ihop i deras lilla hjärna utan "tänkar-celler"..? På riktigt, hur tänker man? Har man inga drömmar? Dem bara antar att allt löser sig.

Men jo, vill du jobba som städare på ett advokatsföretag (haha, vfr just det yrket, i don´t know) så varsågod, take it, and I will leave it! 

Att anta att allt löser sig är så onödigt. Vfr inte ta vara på det man faktiskt får och göra något med det ist. 

Det finns så många möjligheter i livet, vilket jag har lärt mig av andra människor som lyckats, så mycket som man kan uppnå om man bara vill. Allt går att göra om man bara vill! 

Men att strunta i precis allt och sen hoppas att man kommer in på en utbildning iaf, är lönlöst för det kommer inte hända. Ja, du kommer in på en utbildning, fast kanske inte den du ville, den du hade tänkt, för nej, du hade tyvärr inte tillräckligt bra betyg. Då blir det dem tråkiga, som inte leder till ett skit, som blir över och som du är varmt välkommen in till. 

Medan vi som hade lite fler "tänkar-celler" än du fick det vi ville och är nöjda och glada, kan jobba med det vill, det vi tycker är kul. Kan tänka på jobb och utbildning med ett leende medan vissa släpper en tår och ångrar sig några år efter, efter studenten när det är hög tid att söka jobb på allvar.

"Nä, drömjobb har vi inga men vi har några som kallas städare. Det är när man går runt och städar toaletter du vet, sitter på knä och skurar golv. Vill du säga ja till erbjudandet?" ;)

Gott folk - ta vara på "tänkar-cellerna", dem är viktiga! <3

        Alla har rätt att känna sig lyckade, men för att kunna göra det måste man jobba för också. :)

// Isabel