17 januari 2012

Mitt hästliv - genom tiderna

Haha, lite väl dramatiskt rubrik kanske... "Mitt liv, genom tiderna! Sveriges mest sålda bok med över 1000000 omläsare! Dom dom dom dom...!" Okej, inte överdramatisera nu, right? :p

Detta inlägget ska då handla om när, varför, hur jag började rida osv. Några har undrat tidare och jag har svarat på det i kortare svar. Men nu tänkte jag inte bara skriva när och hur/varför jag började, utan oxå hur det har fortsatt. :)
________________________________________________

Allt började med att mamma och en av hennes kompisar, som har en dotter som är lika gammal som mig, tyckte att vi skulle testa på att rida, eftersom att dem själva är hästintresserade. Den ideen var jag inte så förtjust i. Ville inte alls, sa att jag inte skulle tycka att det var kul endån osv. Mamma föreslog att testa en gång och sen om jag inte gillade det så fine lixom. Då var jag 5 år gammal, 8 år sen. Kommer ihåg det som igår. Jag satt här hemma och var tjurig för att jag absolut inte vill och "visste" att det inte skulle va roligt! Haha, hur tänker man när man är liten egentligen?


Här hade jag ridit ett tag men kolla så liten på den stoora hästen, haha! :) Frisco.

Haha, sånna är inlägg är så roliga att skriva för man blickar tillbaka på bilderna i datorn för att hitta sånna här bilder! :D

Första ridlektionen på ridskolan fick jag en häst som hette/heter Monty. Segast av dem alla. Riktigt trygg om man säger så. Mamma ledde mig och hon fick bokstavligt talat dra hästen fram. Tyckte väl inte att det var sådär super kul i början, lite si sådär, lite småläskigt, och lite jobbigt att sitta där uppe och skumpa runt.
Men jag fortsatte och lärde mig nya saker hela tiden. Började till och med tycka att det var roligt!
Sen.... jag var fast! :)

Kommer ihåg första gången vi skulle få testa att galoppera. Det kändes som världens coolaste grej. Man var såå duktig och stolt, haha. Man satt på hästen och lyssnade SUPER noga hur man skulle göra för att inte missa något. Men satt i en snabb trav och bara skumpade runt, fick kanske max 4 galoppsprång, på hela ridbanan.
Samma sak första gånger man skulle "hoppa". Ett hinder som var typ 30 cm högt, lyfta knapt från marken. Man kom i trav och ställde sig i lätt sits typ ett helt varv innan hindret kom och så sprang hästen över utan större ansträngning och tog något snällt galoppsprång efteråt.







Här ovan har ni en bild på mig och b-ponnyn Anton, som alltid har och alltid kommer att beyda ALLT för mig! Han har lärt mig ALLT! Han har lärt mig att sadla, tränsa, rykta, kratsa hovar, ridningens grunder, trava, galoppera, hoppa, rida barbacka gjorde jag första gången på honon, ALLTING har jag gjort första gången på honom. Tack vare hans personlighet, att han var så snäll, så lugn, så trygg, så har jag vågat få förtroende på honom och jag kunde alltid lita på honom i alla situationer!

När ridskolan skulle lägga ner, hästarna säljas osv så gick världen under! Det är först nu när jag är lite äldre som jag förstår hur myckan han betyder för mig och hur värdefull han har varit för mig. Jag har inte träffat han på såå många år, typ 5 år, men han kommer alltid att vara typ min bästa vän!
 Tårarna trillar nästan när jag skriver detta..
Anton var hos dem som ägde ridskolans barnbarn, men hon blev för stor efter ett tag och han såldes vidare.
Nu vet jag inte var han är men jag har kontakt med ägarnas barnbarn, och jag ska följa med henne någon gång och hälsa på Anton på någon tävling nån gång nu detta året. <3 Pinsammt för jag kommer börja böla! 
Blandade tårar. Lycka att träffa han, men samtidigt saknad och svårt att säga hejdå igen! 
Då vet jag inte om det är bättre att inte följa med, för att det skulle bli jobbigt efteråt, men jag vill ju träffa min bästa vän! 

Det är många gånger som jag har gråtit mig till sömns för att jag saknar honom så! Tror ingen kan förstå.... Han är en sån som man bara inte kan lämna bakom sig och gå vidare!
Han är alltid mitt allt, vad som än händer! <3 Anton, jag älskar dig över allt annat! <3
_________________________________________________________________________

Detta blev bara min ridskoletid på min förra ridskola, men det räcker egentligen för det är där det hände mest, nu bara utvecklas jag vidare. Hoppas att ni gillade det! Gärna lite reaktioner oxå.
Puss <3
// Isabel

2 kommentarer:

  1. Var med & tyck till på min blogg, kommentera vad du tycker & tänker om vilken tävling just DU vill att ja ska ha! Om jag väljer din tävling får du en STOR länkning!! <333

    skriv vad du tycker & tänker häär:
    http://mallanmalinsliv.blogg.se/2012/january/school-d.html#comment

    SvaraRadera
  2. Vilka härliga bilder du har lagt upp, så liten du var! Förstår att du saknar Anton, vilken ponny. Jag blir oxå snyftig när jag läser om din kärlek till Anton <3

    SvaraRadera

Kommentera mina inlägg i den här rutan. :)
Behandla andra så som du vill bli behandlad själv!